Andreas

Från krönet av kullen, min skugga har slocknat, som ett stearinljus liggande i minusgrader under ytan av verklighet.
Från krönet av kullen, där solen paserar i revy dag efter dag, vinden slår mig i ryggen medans lövens växlandefärger saknas i detta tidlösa landskap.

Spiralformationer, stela som rakblad, ligger dom med huvet ner och droppar i takt med vårsolens genombrott i den tunga kylan, Istappar.