Andreas

Tänk att få spola snabbt, dra fram med ljudets hastihet, pasera ljuset och dra in som en orkan genom de obebodda dagarna. Känna vinden slita tag i kinderna och forma dom som annnorexi. Känna farten kitla bland maggroparna när allt vänds uppochner. Känna framtiden, som sveps om mig som en puppa längs en larv.  Det blir så stort att man liksom tappar perspektivet.

Leta under solens upp och ner gång, och se vad morgondagarna har att visa. 
Se gråt, skratt och hur miljonerna rammlar in på kontot. 

Tänk att få glida in i framtiden och låta den ge mig et smakprov om vad som komma skall.... det skulle inte jag vilja göra, inte nu. 

Jag älskar mitt liv och mina nära, Johanna och Lowe samt Framtiden