Söndag andra advent.
Har en glugg i min gomm som saknar en kamrat. Har en ilande, kliande, och bristande smärta.
Blir påmind om hur livet såg ut när tomten var en ocensurerad räddsla, och med tårar längs kinden man backar av förtjusning.
För visst tar spänningen över rädslan när paketen blir hårda.
Men ser nu knäcken snarare som en pirat än en kamrat när julen gör färg i vår stuga.
Kommentarer
Trackback
