Andreas

Hejsan!
 
Idag har jag lyckats tränga in mig i ett hörn och klä av mig naken inför hela Sverige!

Ja känslan var nästan sådan . . . Jag Ringer in till radioprogrammet Adam och Gry i Mixmegapol och vill vara med i tävlingen Jackpott!
 
Och JAG KOMMER MED!?! trodde ju aldrig att chansen skulle uppenbara sig, får lämna namn och ort där jag bor för att sedan bli uppring i direktsändning, Live alltså!
Hojja! Paniken tränger in genom porerna i hela kroppen, vad ska jag göra nu? Jag frågar i panik om Frida, min arbetskamrat kan prata åt mig.
Men hon tittar bara skakandes på huvudet och säger svara svara då, medans Fredrik bredvid visar med hela kroppen" Va kom du med"?

Jag känner hur pulsen rusar och svetten börjar rinna.
Är tvungen att slå av radion samt gå undan till ett litet mer lugnare ställe då hela arbetslokalen är fylld med oljud.
Frida och Fredrik hoppar in i sina hörlurar på telefonen för att kunna följa med samt hjälpa mig med låtarna.

Jackpott tävlingen går ut på att höra 6 intron och sen kunna artistens namn.
Jag kopplas DIREKT in till Adam Alsing och Hans Viklund. hör knappt vad jag själv säger nu för pulsen dunkar dunkar. .

jag ska ju till och blotta mig för alla radiolyssnare i hela Sverige i mina kunskaper om musik vilket jag saknar.
En darrig sluddrande Norrlänning kopplas in och                "HEEEJ Andre från Gällivare"              är det enda jag uppfattar, snopet att höra fel namn så är det enda jag får fram Hej! och hoppar över namn bytet.

Dom börjar surra och fråga på om vad jag gör osv. Förstår inte ens hälften av frågorna då jag knappt kan höra vad dom säger. . försöker bara nicka med och nämna nja ja nej då och då .. sen rullar låtarna igång och Frida och Fredrik skärper till sig och fokuserar fokuserar, medans jag fortfarande står med luren i örat och knappt förstår vad jag utsätter mig själv för ,

"Jag kände mig som en 7 åring inför ett tandläkarbesök, måtte det här bara ta slut fort."

Låtarna passerar i rasande tempo och vi lyckas pricka in 3 rätt av 6 möjliga. Helt klart över förväntan.
Men utan Fredrik och Frida hade jag stått där med händerna i byxfickorna och sluddrat mig igenom tävlingen på egen hand, vilket hade resulterat i klara 0 rätt!

Jag fick den så kallade skrivkrampen, fast i tal form... "äe du kvar Andre?" hör jag någon säga ... jojo ..he ..

Helt plötsligt så är samtalet slut och jag står där med luren i handen, fan vad jag hörde dåligt alltså... och så upptäcker jag att jag har ÖRONPROPPARNA kvar i öronen.
Mitt i all live panik som inträffade så glömde jag bort att ta ut dom. Voj voj,,, jag lyckades väl bevisa att jag är en liten vilsen Norrlänning iallafall :S

Börjar komma ihåg mer och mer nu från radioprogrammet, dom frågade om inte det var bättre förr i Gällivare!? Men förstod inte alls vad dom menade, måtte dom ha syftat på all uppståndelse i media om rättegångar och kvinnovåld.
 

Betydligt senare

Hittar livesändningen på internet och lyssnar igenom. Och det låter inte alls så hel tokigt som jag hade föreställt mig... när jag kopplades in så kändes jag som en liten myra och Adam som en stor elefant, han kändes som en riktig översittare , proffsig helt enkelt och jag bara krympte krympte. Han körde på i 280 knyck längs med Autoban och jag försökte tuffa på i 30 i en liten fiat med handbromsen dragen.

Men jag lät ändå sansad, lite virrig men sansad!
Förstod aldrig före hur jobbigt det skulle vara att komma med i live radio när ämnet som målas upp på tapeten är oläsbart av mig i alla fall.
Låtar som man i vanliga fall enkelt kan svara på när radion står på och någon annan tävlar var onormalt svåra att kunna.

Tal kramp, och repstop i hjärnan. Nu vet jag hur det känns.