Andreas

Fiendens liklukt ligger tätt som ett kolapapper runt din näsa.
Bakfyllan på ett minfält, ligger still trotts vindens försök att städa upp.
Som en tjock dimma faller du ner, fuktig och tom av den förblödande känslan.
När mörkret stiger in, brister du. Kroppens tak och väggar rasar in i ensamheten.
Svartvit och förlamad ser du din själ lämna den platts på jorden där livet var ett slag i magen på friheten.

Kritorna hasar sig fram och försöker försiktigt måla ett nytt mål under din resa.
Kallt blir varmt och havets andetag slår med jämna slag mot klipprona.
Äppelträdens insida är fylld av livets kryddor. Och du använder din fantasi för att forma morgondagens hemligheter längs med dina tårars banor.

04:55 släpper du taget av drömmen och vaknar åter till livet. Kallsvettig och rädd, känner du kärleken till livet på nytt och ångrar dina tankars val i korsningen. Allt känns plötsligt mindre trasigt och fel.

Å när ljusets tänds var de ju trotts allt bara en marddrömm.